Ibland glömmer jag bort att uppskatta livet.
Som de flesta av er vet, så drabbades jag av tjocktarmscancer för snart 2 år sedan. Idag är det exakt 700 dagar sedan jag blev sjuk. Av dessa 700 dagarna så är det 433 dagar sedan jag slutade med cellgifter. För ganska exakt ett år sedan var jag i Köpenhamn med Ung Cancer-skåne gruppen. Jag träffade människor som jag aldrig annars hade träffat (och som jag tycker om mega mycket, Ja, Caroline bland annat, det är dig jag syftar på ;) )
Den första jag träffade från Ung Cancer var Carolina, hon berättade öppet för mig ganska direkt om sin sjukdom och att hon inte skulle bli frisk. Jag minns hur jag blev berörd av att hon så starkt pratade om sin sjukdom för någon som för henne egentligen var en främling, men samtidigt var där en samhörighet som cancern nästan gav oss. Jag träffade så många fina människor den dagen och så fort jag kom hem addade jag alla dessa på facebook. Carolina blev en ängel sedan i december.
I oktober så var det tillsammans mot cancer-galan, där fina Jakob visade hur stark och modig han var i sitt inslag. Jakobs mod & inställning påverkade mig någon fruktansvärt. Jag började följa Jakob på instagram och blev vän med han på facebook. Jag längtade nästan lite extra efter fuck cancer festen, för han hade tackat "ja" till att komma och jag ville så gärna berätta för han vilken stark människa han är och att jag verkligen såg upp till hans mod. Men pga sin sjukdom hade Jakob inte möjligheten att ta sig till festen och mina ord blev osagda.
Igår fick vi reda på att Jakob har blivit en vacker ängel. Hans kämpande var över och han skulle nu få vila.
Det jag egentligen ville säga med det här inlägget var att jag har glömt lite att uppskatta livet på senaste tiden. Jag är så glad att jag lever, och efter att ha två personer som jag verkligen beundrar deras styrka inte har fått gå vinnande ur denna striden, så känner jag att jag måste börja uppskatta mitt liv mer. Jag ska stunta i om det är kallt, det går att gå ut ändå. Det kanske regnar, who cares? Perfekt dag till att mysa inomhus istället.
Mitt liv går vidare och om ett par månader så kommer ännu en anledning till att livet ska uppskattas.
Så nu, tänker jag uppskatta tråkiga dagar mer, regniga och kalla dagar är fortfarande dagar som jag finns. Jag ska bli mer positiv, se livet får en annan sida. För Jakob, för Carolina och för alla andra hjältar som inte klarat denna kampen. För er ska jag uppskatta mina dagar och mitt liv mer.
