Att landa
Mina sista dagar som gravid blev inte alls som jag trodde. Det fanns inte på min karta att jag skulle bli sjuk, att mina sista dagar som gravid skulle spenderas inlagd på sjukhus för havandeskapsförgiftning.
Torsdagen den 8/10 hade jag en tid hos min Barnmorska. På natten hade jag sovit dåligt, haft lite sammandragningar men annars mådde jag bra.
När jag kommer dit och har lämnat urinprov visar det att jag har protein i min urin. Jag har även ett högre blodtryck vilket gjorde att min barnmorska sa att jag skulle åka in till CSK för en extra kontroll.
Ett par timmar senare ligger jag inlagd för HF och jag fick en sprutra med kortison.
Dagen efter har även mina trombocyter i blodet blivit påverkade och jag blev nerflyttad till förlossningen för bättre och tätare kontroller. Det gjordes även ett ultraljud som visade att bebis var 34% mindre än vad han borde vara och att vi hade lite flödespåverkan. Läkaren sa till min att jag får förbereda mig på att jag inte kommer hem utan att vara mamma.
Helgen går och jag mår helt okej. Lite trött men annars bra. P åker till jobbet på måndagmorgonen, och som tur var så körde han ner till Malmö. För vid lunch har mina prover kommit tillbaka som visar att mina trombocyter är ännu mer påverkade och att inom fyra timmar skulle bebis plockas ut.
P kommer till sjukhuset vid 14.15, 15 minuter senare kördes jag ner till operation och 15.18 är vår prins född.
Idag är han 8 dagar gammal och ljuset i mitt liv. Världens finaste kille <3
