Saras liv

I 14,5 år fick vi ha världens finaste kise hos oss. En stöttepelare i vått och torrt, en bästa vän för hela familjen.

Men tyvärr så tar allt fint slut. Idag kom dagen som jag försökt att göra mig redo för, men som det aldrig går att vara tillräckligt stark för. Vår fina kise, världens bästa Kaffekatt, fick idag somna in. 

Hur självisk man än vill vara i dessa situationer, så vet man att det inte är rätt för han. Vi har fått ha han länge, men nu gör det mest ont. Det kommer vara tomt att inte kunna mysa med pälsbollen när jag kommer hem till mamma och pappa, ingen som står och skriker vid dörren för att han vill gå ut, för att 5 minuter senare gå in igen. 

Men man får försöka se det från den ljusa sidan. Han har inte ont. Vi har fått ha en underbar katt som vi har många fina minnen med. Tack för allt fina du, jag älskar dig.